I början när Alfred var mindre och mamma hade han någon timme, passade man på och sova när han var hos henne så man märkte inte av att han var borta.. Nu är det andra tider, nu märker jag om han är borta väldigt snabbt!! Hur som helst, det kommer nog gå jätte bra , han är världens snällaste barn och sover på nätterna och är allmänt glad och nyfiken på livet! Varje dag vaknar jag och är så lycklig att just den varelsen få vara i mitt liv. Mitt liv har verkligen börjat på riktigt, pusselbiten har fallit på plats helt enkelt!
Nu blir det sängen för min del, krille jobbar natt och det är jag som får "gå upp första gången" och "gå upp andra gången" Då gäller det att lägga sig i tid :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar